2019

Lördagen den 12 januari

samlades en rekordstor åhörarskara på balkongen i Sune Carlssons stora båthall på varvet i Saltsjöbaden för en dryg timmes spännande och roande underhållning. Det var ägaren, tillika medlemmen i Sällskapet, Sune själv, som berättade om sina öden och äventyr på de stora haven i de stora sammanhangen, EM, VM, Olympiska Spel, Guldpokalen mm. Vi fick en härligt personlig redogörelse om början på hans båda parallella karriärer, storseglarens och båtbyggarens/varvsbyggarens.

Till sin första stora segling utomlands, EM för Starbåtar utanför Lissabon 1953, åkte han och gasten tåg. De var båda båda 20-åringar, utrustade med mackor som deras mammor brett. Mackorna räckte till Paris. Väl framme hamnade de på ett förbeställt hotell som visade sig vara för dyrt, så de fick flytta upp i bergen till ett enklare rum med belysning i form av en glödlampa som hängde i sin ledning från taket. De vann inte, de kom 6:a, och Sune var mycket belåten med början på sin internationella karriär.

Hans första båtar byggdes i en enkel lokal utanför stan, till vilken han och hans kompis, Olle, cyklade efter jobbet med virket, som inköptes hos Fanérkompaniet i Frihamnen, på cykel. 1964 ville en tacksam och välbeställd båtköpare hjälpa honom med finansieringen så att han kunde köpa Moranäsvarvet i Saltsjöbaden, som då var rätt nedgånget. Han fick kontakt med Wallenberg och blev ombedd att komma upp på banken och presentera en affärsplan och en budget. "Va f-n" sa Sune, "jag hade ju aldrig hört ordet affärsplan, men jag fick till något så banken blev nöjd". Själv kan också känna sig nöjd med det han har åstadkommit tillsammans med, vilket han tydligt framhåller, sin hustru "Solan" , en dotter och två söner. varav en, Leif, numera driver det stora och framgångsrika varvet. Det har producerat en lång rad med framgångsrika tävlingsbåtar, Starbåtar, 5,5:or och 6:or, förutom alla motorbåtar och reparationer.

Sune själv njuter numera sitt otium, bland annat genom att varje fredag bjuda gamla medarbetare och kompisar på kaffe, bullen förväntas man ta med sig, på balkongen för en timmes snack och skratt om gamla minnen. Vi Chapmanvänner är glada och tacksamma över att ha fått vara med om en sådan tillställning och komma en stor personlighet inpå livet, en som inte bara bjuder på kaffe utan också på sig själv.

Torsdagen den 7 mars

Föreningens årsmöte hölls i Sjöhistoriska museets hörsal i närvaro av 20-talet medlemmar. Vid mötet invaldes Eva Holmquist till ordinarie ledamot av styrelsen och Peter Wiklund till suppleant.

Efter årsmötet tillstötte ett antal medlemmar i Sjöhistoriska museets vänförening för att åhöra ett föredrag av professor Leos Müller om Sveriges sjöfart under 1700-talet som han höll med utgångspunkt från hans nyligen publicerade bok "Sveriges första globala århundrade".

Fredagen den 12 april

Ett femtontal Chapmanvänner mötte upp vid brofästet till Beckholmen. Runt den centrala delen av holmen har man gjort en fin vandringsstig, där man kan gå runt och se både den kommersiella västra dockan och de två östra dockorna, varav den ena disponeras och sköts av Beckholmens Dockförening, som lägger ned ett stort ideellt arbete på att hålla detta kulturarv i stånd och ge gamla veteranfartyg en möjlighet till reparation och översyn till en rimlig kostnad. I oktober varje år dockar 3-5 gamla skutor och ångbåtar in för att bli så kallade vinterliggare, och i mitten av april släpper man på vattnet och de gamla skönheterna flyter igen.

Till själva dockområdet har allmänheten inte tillträde, men Bernt Karlsson från Beckholmens Dockförening släppte in oss och visade runt. Vi fick se när vattnet släpptes på och fartygen lättade, men också den utrustning som fartygsbesättningarna kan disponera. Visningen avslutades i Dockföreningens trivsamma mäss, full av gamla skeppsdetaljer, bland annat en imponerande fartygsmodell av skeppet Ariel, tillverkad av vår guide, som avtackades med en sedvanlig gåva från nöjda och imponerade Chapmanvänner.

Vi fortsatte med en promenad genom Nya Djurgårdsvarvet med världens längsta ljugarbänk bort till det så kallade Apotekshuset, F H af Chapmans bostad och kontor när han drev det varv som låg där Tivoli nu ligger. Där höll ordförande Staffan Hansson en betraktelse över af Chapmans tid på varvet, varefter vi fortsatte till Lilla Hasselbacken för en välförtjänt lunch

Onsdagen den 15 maj

Vårsäsongen avslutades på bästa tänkbara sätt med en mottagning som STF ordnade ombord i fullriggaren af Chapman. Föreningen firade att fartyget hade legat vid Skeppsholmen som vandrarhem i 70 år, och medlemmarna i Chapmansällskapet var inbjudna att delta i festligheterna. Vi tackade för detta genom att ordförande Staffan Hansson höll ett föredrag med bilder om Fredrik Henrik, mycket uppskattat. I övrigt var det visning av fartyget inklusive den fint bevarade kaptensinredningen i aktern med sin originalinredning. Den kan hyras av sällskap på upp till 10 personer, kr 2 500 per dag, liksom den större salen på trossdäck kan hyras för större sällskap.

Det var fin stämning på däck där det var gott om stolar och bord och folk umgicks flitigt med varandra och lyssnade på sångunderhållningen medan man försåg sig från det generösa utbudet av mat och dryck. Och, som sagt, över alltihopa lyste Moder Sol.

Onsdagen den 18 september

Ett tjugotal medlemmar samlades i blåsten där porten till gamla Örlogsvarvet på Skeppsholmen en gång fanns. Där möttes vi av Cecilia Johansson och Fredrik Leijonhufvud från Båtbyggarlinjen på Stockholms Folkhögskola som skulle visa oss bygget av galeasen Förlig Wind. Fredrik gav först en redogörelse för skolans organisation och hur projektet Förlig Wind sjösattes. Sedan fick vi krypa in under presenningen, där vi fann skrovet färdigt upp till däcket, och fick en spännande redogörelse för hur bygget framskridit. Båtbyggarutbildningen är tvåårig, och de 8 eleverna får använda första året för att bygga på galeasen, det andra används till att bygga en egen allmogebåt. Man har inte bestämt ett datum för sjösättningen, det viktigaste med bygget är att bygga med högsta möjliga kvalitet. Där har man en god förebild i briggen Tre Kronor, som byggdes här.

Hur kvaliteten på regalskeppet Kronan var, som för nästa 300 år sedan byggdes just på denna plats, kunde vår ordförande Staffan Hansson inte redogöra för, men i övrigt fick vi som inledning på besöket en intressant redogörelse för tidigare skeppsbyggeri på örlogsvarvet.

Efter timmen utomhus var det skönt att komma in ombord i Segelkronan, där Sjöofficersförbundet har sin mäss. Där bjöds en god schnitzel och, som vanligt vi våra möten, en minst lika god kamratlig samvaro. Efter lunchen kunde de som ville följa med Lars Rossander upp till Kastellets tak där de undfägnades med ett kort kåseri om Kastellets historia en fin vy över inloppet till Stockholm

Onsdagen den 6 november

Ett större antal medlemmar träffades onsdagen den 6 november på Katarina Sjöfartsklubb för att lyssna till ett föredrag av vår medlem Nils Modig.

Efter den goda lunchen bestående av Ängamatsoppa med tunnbröd och därefter kaffe med Gustaf II Adolfsbakelser fick vi höra ett fängslande och intressant föredrag med bilder - allt baserat på Nils Modigs bok Båtsmän i Bohuslän.

Det handlade om den glömda historien om de svenska båtsmännen med fokus på de första 300 i Bohusläns 1:a båtsmanskompani. Det beskrivs hur systemet med båtmanshåll fungerade och hur livet tedde sig för båtsmännen både i krigs- och fredstid. Nils bygger boken och sitt föredrag på sin omfattande forskning i arkiven och i landskapet.