2022

Atlantseglare 8 dec

Katarina Sjöfartsklubb var platsen där vi fick en  uppdatering om Wallenius Marines satsning på stora seglande fartyg för att frakta bilar över världshaven. Föreläsare var Carl Fagergren från Wallenius.

Man har byggt ett flertal modeller, för att testa i bassänger och även i öppen sjö. De har fungerat väl, även i förhållande till större vågor. Huruvida af Chapmans beräkningar har använts för konstruktionerna framgick dock inte. Än så länge har man inte beställt något verkligt fartyg, men avsikten har varit att komma till skott under 2023. Carl trodde dock, att beslutet kommer att ske under 2024.

Att vinden är gratis är naturligtvis ett stort plus, men man måste räkna med att sänka farten till 10 knop, för att nå möjligheten för verkligt hållbar fraktfart. Testberäkningar med solceller på seglen och på däck har gjorts, men det ger inte mycket mer än den elförbrukning, som behövs ombord. För att driva motorer ombord är kärnkraft absolut det mest effektiva, därefter kommer fossila bränslen. Vätgas, som det ju är mycket diskussion om, tappar väldigt mycket i varje steg i sin omvandling, så där behövs fortfarande mycket forskning och utveckling.

I början av utvecklingen av masterna och seglen var man inne på en teleskopkonstruktion. Masterna blev då väldigt höga och svårhanterliga, så nu testas kortare master, som kan fällas på däck, vid alltför hårt väder. Wallenius Marine har mycket goda förbindelser med kinesiska varv och där kommer de nog att beställa det första fartyget.

Det är många andra rederier, som också undersöker och testar möjligheten med hållbar fraktfart på detta sätt, men det verkar som om Wallenius Marine ligger i framkanten av denna utveckling.

Spännande att få se vad framtiden har att erbjuda!


Arvet efter Chapman 9 nov

Sällskapet samlades med ett tjugotal personer på Sjöhistoriska museet för att lyssna på Hans-Lennart Ohlsson, fd museichef på museet. Han berättade livligt, målande  om flottan efter Chapman. Vi roade oss med att tänka på hur vår historia skulle ha sett ut om Fredrk Henrik af Chapman skulle ha varit född 50 år senare och avlidit runt 1870 istället för 1821.  Vad skulle ha inte ha kunnat åstakomma med sitt nytänkande, inovativa sätt att konstruera fartyg?

I slutet av hans levnadsbana, så förändrades sättet att bygga fartyg drastiskt. De vinddrivna träfartygen ersattes av ångdrivna fartyg med propeller och byggda i plåt och stål.

Några fartyg att nämna är Skruflinjeskeppet Stockholm, Ett kombinerad ång och segelfartg byggd i Karlskrona.

Ångfregattan Saga med upphängd propeller.

 USS Monitor av John Ericsson, konstruerade den första monitorn med stark ångmaskin och pansarplåt. Denna fartygstyp användes av nordstaterna under Amerikanska inbördeskriget. Skeppen blev en förebild för flera fartygstyper i Sverige, Norge och Ryssland. I Sverige användes de i skärgården.

Ett mycket trevligt och givnade guidning med en kunnig ciceron.

Studiebesök på Muskö den 13 oktober

Aderton förväntansfulle besökare, varav två gäster, samlades vid grinden till Muskö Örlogsvarv, där vi möttes av Kk (vilket betyder kommendörkapten) Anders Hörnfeldt, som eskorterade oss till ett stort, uppvärmt tält där den kungliga paradslupen Vasaorden låg för generalöversyn. Anders har många olika arbetsuppgifter i Flottan, den för dagen och för oss intressanta är den att vara chef för Vasaorden. Det var under en övningsrodd som han upptäckte en allvarlig rötskada som ledde till att man var tvungen att byta de två borden på vardera sidan om kölen, och när man då var i gång blev det som sagt en genomgripande renovering. Alla bultar som fäst bordläggningen vid spanten är bytta och kompletterade med lika många till, all färg, inklusive förgyllningen, är bortskrapad och ny linoljefärg och bladguld är applicerad.

Under arbetet upptäcktes att alla fönster i salongen är utrustade med fönsterluckor som fanns inne i skotten (väggarna) och kunde dras upp med en wire. I nedfällt läge var de svåra att upptäcka vid den nedre fönsterkarmen, och vid något tillfälle har de målats över. Nu återställs de.

Nya åror som är betydligt lättare att ro med tillverkas samtidigt och hela arbetet skall vara klart till den 6 juni, då hon förmodligen skall användas, liksom ävenledes förmodligen den 23 juni vid firandet av Stockholms Stadshus 100-årsjubileum.

Bakom dessa uppgifter döljer sig ett stort problem. Vasaorden är en båt, hon är gjord för att ligga i vatten. Nu lever hon sitt liv tvärt om, på land, och ligger i vattnet bara då och då. Det är detta förhållande som ligger bakom att man kan konstatera grava rötskador på en båt byggd i ek.

Men det är inte bara renoveringen som skall bli klar i tid, det behövs en besättning också, en besättning som kan ro. Det är inte lätt att skrapa ihop i dessa tiden. När Anders fick möjlighet att fråga ut besättningarna på de fartyg som är stationerade i Hårsfjärden befanns det att ingen enda kunde ro! När han lite desperat frågade om ingen hade en morfar eller farfar med en gammal roddbåt som de lekt i som barn blev svaret: "Styrpulpet, Chefen" . Anders vet av erfarenhet att han behöver 9 veckor för att utbilda en roddarbesättning, och sedan behövs även 2 officerare som också skall utbildas. Trots att han har 9 år kvar till pension har han redan börjat fundera över hur han skall få tid att föra traditionen som befälhavare vidare.

Jag inledde med att nämna att vi var förväntansfyllda när vi kom. Låt mig avsluta med att vi var helt eniga om att alla våra förväntningar, inklusive den om en god hembakad lunch på restaurang Skeppet med råge infriades.

Lars, en nöjd besökare

Besök på Svindersvik den 1 september

Illustartion för "att gå uti köket"
Illustartion för "att gå uti köket"

Torsdagen den 1 september hade Chapmansällskapet bokat en visning av Svindersvik i Nacka. Vi var en grupp på 15 personer, som kom till den guidade visningen. En trevlig guide från Nordiska museet tog emot oss och hon tyckte, att vi var en lagom stor grupp.

På 1740-talet lät Claes Grill uppföra en sommarbostad åt sig och sin familj. Carl Hårleman var arkitekt och han lyckades förena en herrgård och en stuga i samma byggnad. Claes Grill var bl.a. direktör i Svenska Ostindiska kompaniet och han beställde ostindienfarare på af Chapmans varv på Djurgården. Det skulle vara intressant att hitta gästböcker från den tiden, för troligtvis var af Chapman där som gäst.

Efter ca 1 timmes visning, var det dags att intaga kaffe med bakverk i det fina Brygghuset nere vid vattnet. Vi kunde sitta ute i solskenet och njuta.

Det blev en fin och trevlig förmiddag den 1 september.

Foto: Sinikka